Cyklade till Valsätra imorse för att springa för livet. Seriously. Ett välgörenhetslopp som heter Spring för livet. Jag har inte varit med i det sen jag var liten och livrädd för jag trodde man skulle springa ifrån en t-rex. Dock kunde jag inte springa överdrivet mycket, sprang fyra varv (1 km var) och resten gick jag, mitt knä gjorde för ont. Blev omsprungen av både mamma, pappa och alla små barn. Kändes..... bra..... Men det var rätt beslut att sluta springa iallafall, sitter här nu med en ljumske som gör pissont och knän som gör att jag hoppar stelbent ner i trappor med hjälp av räcket. Weell, that's the thug life of a 24-year old. Nu är jag hemkommen, nyduschad och nyäten efter en liten familjedag och jag tänkte spä på tantvarningen ännu mer genom att lägga mig. Typ nu. Puss!