06:32 imorgon bitti går vårt flyg till norra Brasilien. Har jag packat? Nope. Är jag taggad? HELL YEAH! Fem dagar med knallvita stränder i fina städer och sen två dagar i Amazonas regnskog. Hur fantastiskt som helst ju! Ska bli så otroligt skönt att komma bort från kylan och vardagen här♥

Packade tält, machete, baguetter med soltorkade tomater och philadelphia och en jädrans massa varma kläder och drog sedan och campade för någon helg sedan. Gick totalt 1 mil, korsade en gammal trähängbro, sov i en grotta med världens giftigaste spindel klättrandes på tältet mitt i natten, fick nästan en panikattack av att gå på en 135 meter hög bro utan något golv mellan rälsen och inget staket, snodde lite sockerrör, lunchade och drack efterlängtat kaffe på en liten restaurang mitt ute i ingenstans med finaste utsikten och ja, lite sånt bestod den helgen av. Älskar såna turer!

Brasiliansk vaxning. Det har man ju hört talas om. Ska ju vara nice liksom (och smärtsamt) men tyvärr lite för dyrt i Sverige, så vad passar då bättre än att prova det i själva Brasilien (OBS! Här heter det bara vaxning, dom förstår inte vad du menar om du försöker säga brasiliansk vaxning) där det dessutom kostar runt 100 kr. Så. Det skulle jag bestämt prova igår och tyckte det lät som en bra idé.

För det första är min portugisiska ytterst bristfällig och deras engelska var icke-existerande så det tog ett tag och en hjälpande, engelsktalande brasiliansk främling för att kunna boka en tid och då kändes det lite för krångligt för att fråga efter Marca, hon som jag hört var bra. Istället kom det en jättehärlig, gullig kvinna som oblygt sa åt mig att ta av allt på nederkroppen, sätta mig på britsen och förklara vad jag ville ha med hjälp av Google translate. De första 10 minutrarna bestod av att hon höll fram sin mobil och ville att jag skulle prata in min fråga på engelska men jag fattade inte ens vad för fråga jag skulle ställa utan försökte istället förklara på portugisiska att jag ville ha bort allt och även på benen om håret var tillräckligt långt där och tillslut förstod vi varandra. Sen följde en timmes tortyr. Alltså AJE (kan tyvärr inte det portugisiska ordet, jag frågade henne om det men vet inte om hon förstod rätt och jag kommer hur som helst inte ihåg det). Gjorde såååå ont, ville bara gråta och sluta halvvägs, liksom ääh, skitsamma att det ser förjävligt ut, bara släpp ut mig härifrån. Men jag stannade kvar. Och hon var supergullig, visade mig hur jag skulle andas för att minska smärtan och då och då tog hon fram mobilen och skrev saker på google translate och visade mig. Vi lyckades även kommunicera ganska bra, jag fick veta vart hon var född och hur länge hon jobbat här osv. osv.. Bra jobbat av mig! Men. Iallafall. När jag låg där svor jag för mig själv att aldrig göra det där igen. Never. Första och sista gången, skulle aldrig stå ut med smärtan igen men hon berättade för mig att nästa gång kommer det inte alls att göra lika ont, första gången är värst och då började jag att tänka att aja, nu är ju det värsta gjort, jag behöver inte gå igenom den här smärtan igen så det blir värt det, det kommer inte vara så farligt nästa gång. Jag gick bredbent därifrån, hon pussade mig på kinden och var jättegullig och jag köpte bäbispuder och försökte läka. Märker sen idag att nej, det gick inte alls så bra som jag trodde. Det känns som att jag har rakat och börjat få stubb. Mailar och då var håret tydligen för kort egentligen så resultatet skulle inte bli bra hade hon tydligt sagt där någonstans vid alla google translations. SMÄRTAN VAR ALLTSÅ I ONÖDAN. Jag tror inte att håret dragits upp från rötterna. FÖRSTÅR NI ELLER? När jag fick veta det ville jag gråta så mycket mer än under själva vaxningen. SÅ OM JAG VILL GÖRA DET IGEN MÅSTE JAG GÅ IGENOM SMÄRTAN IGEN OCH OM JAG INTE GÖR DET IGEN VAR FÖRSTA SMÄRTAN VERKLIGEN HELT I ONÖDAN. VAD ÄR DET HÄR. Whyyyyy??? Why just me???? Sacré bleu, merda, pendejo, puta madre, fasiken och alla andra svärdomar jag lärt mig. Crap.

Så. Det var min eftermiddag. Hur var eran? Hade ni en värre, let me know så jag kan vara skadeglad♥

Bokat en fyra dagars djungel-trekking i Peru på vår väg till Machu Pichu i juni! Och imorgon ska vi boka vårt boende för vår resa uppe i norra Brasilien, där vi bland annat kommer att sova en natt i Amazonas. Drar dit om 9 dagar. Hallå hur bra eller??? Kurerar nästan min pms liksom, så bra är det!

 

Ah, pms♥ Tänkte sätta mig ute i solen men istället har jag suttit framför datorn i tre timmar med nackont. Hungrig och tycker synd om mig själv gör jag också och egentligen väntar jag bara ut den här dagen. Borde gått och ätit för länge sen men jag väntar in Carro för jag orkar inte ta tag i mig själv tillräckligt mycket för att gå ut till köket själv. Så nu längtar jag bara tills jag ätit och kan lägga mig ner och kolla på Cougar Town. Hatar dom här dagarna, även fast jag har "tur" som bara har pms några få dagar varje månad till skillnad från vissa. Men imorse till exempel. Då vaknade jag av att jag var så stressad. Över vad liksom? Idag kan jag hitta miljoner anledningar till att jag borde vara stressad, till varför mitt liv föralltid kommer att vara medelmåttigt, till varför allt suger och känns hopplöst just nu. Frågar ni mig om några dagar kommer jag inte riktigt kunna komma ihåg hur jag kände idag. Skitgrej.

Solen lyser, luften är frisk, man kan gå med en tunn jacka och ja, det är ju vår i luften. Tyyyvärr stämmer inte årstiderna här överens med min svenska hjärna och egentligen är vi på väg mot vintern. Det vägrar jag dock inse för just nu har jag så mycket vårkänslor att jag bara vill sitta utomhus och blundandes vända ansiktet mot solen, så det är precis vad vi ska göra imorgon. Efter kl.16 och portugisiskan ska vi inviga helgen på en uteservering med en kall öl i handen och njuta innan regnet kommer till helgen. Man måste ju passa på varje liten soltimme, är man svensk så är man liksom!

Förra inlägget skulle upp i fredags men vad göra när internet inte vill? Nu verkar det dock fungera oroväckande bra, hur skönt? Passar perfekt nu när det är måndag igen = ledig och inga planer!

Helgen blev bio, lite spontandricka med Mario Kart, bungee jump (!!!), ziplining och firande av Olivias födelsedag med fet fest. Brabrabra! Så. Let's take it again, more slow. I lördags knackade vi, en smutta bakis, på hos Olivia och väckte henne med en pannkakstårta som vi åt ute i solen. Efter det åkte jag, Olivia och Gabriel åkte iväg på äventyr och tre timmar senare var vi framme i Cia da Aventura, ett fint naturreservat med massa gulliga lösa hundar, dalar, berg, vattenfall och massa fantastiska saker som jag inte alls kunde njuta av pga nervositet. Skulle ju hoppa fucking bungee jump ffs. För att övervinna den värsta skräcken började vi med en 1,4 km lång ziplining och sen var det dags för lite 65 meters fritt fall med ett rep runt foten liksom. Världens bästa idé ever. Hade ju sån ångest när jag stod där på kanten, ville gråta och funderade hur jag skulle slippa undan men insåg att det inte skulle gå och känslan skulle ju ändå bara vara i typ 10 sek så det var bara att säga att jag var redo, luta mig fram och sträcka ut armarna medan han räknade ner. Sån äcklig känsla men så glad att ha gjort det! Var ju dock inte över där utan sen skulle vi helt plötsligt göra nån pendelgrej där vi skulle hissas dras upp snett bakifrån sjukt högt upp i luften och sen släppas så vi pendlade över dalen fram och tillbaka. Sjukt äckligt det med, hade typ mer adrenalin efter den konstigt nog. Var så nojig att grejen som drog upp skulle lossna så jag skulle släppas utan att vara beredd eftersom den släppte två gånger i början först.

Innan vi åkte tillbaka till Porto Alegre blev vi bjudna på kaffe, massa kakor, sötpotatis, ost och ja, allt möjligt, bara för att vi pratade engelska och dom blev så nyfikna på oss haha. Så jag och Olivia nickade och log medan Gabriel socialiserade och pratade portugisiska. SEN. Sen åkte vi tillbaka hem där en överraskningsmiddag väntade för Olivia med mexikansk mat, vodkapong (såå mycket farligare än beerpong det där) och fest. Riktigt bra dag och kväll blidde det som följdes av en luuugn söndag!

Helt plötsligt har Porto Alegre blivit skitkallt. Från svettiga 35 grader till svinkalla 9 grader. Och jag veeet, 9 grader är ingenting MEN JO. Här i luftfuktigheternas land resulterar det i en kyla som känns lika rå som is. Därför hade vi inget annat val än att åka och köpa en liten vintergarderob och jag är ju inte den som klagar på det liksom. Två filtar har jag fått också och inväntar även ett element så jag slipper sitta med mina tre tjocktröjor, halsduk och filtar på mitt rum hela tiden. Vore ju skönt liksom!