Gotland

Den där känslan att längta efter en plats. Den känns verkligen. Jag längtar efter lugnet, efter friheten. Jag längtar efter den energin. Att gå ut 10 meter och sätta sig vid kanten bland gräs, blommor och stenar flera gånger varje kväll bara för att titta på vågorna. Ut och jogga på varma och stilla landsvägar varje morgon och avsluta med ett iskallt och uppfriskande dopp i havet. Åh jag längtar efter att gå ner och lägga mig på de solstekta stenarna och läsa, ta mig fram genom algerna för att hitta det bästa stället att gå i och bada, att göra ringar på vattenytan i misslyckade försök till att kasta macka. Jag längtar efter att äta middag utomhus i kvällssolen och sen avsluta med fika och te i köket medan man ser solen gå ner i havet, lika vackert varenda kväll. Åh vad jag förstår varför morfar älskade den ön, den platsen, den stugan, varför det var så viktigt för honom att komma dit en sista gång. Precis som varje sommar hittills i mitt liv kommer jag alltid vilja komma tillbaka.
Det, kära ni, är svårslaget.

 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0