Jag förstår inte hur jag och mamma alltid lyckas hamna i rädda-katten-ur-trädet-situationer
(eller okej, andra gången nu). Vi skulle bara helt fredligt gå och vara kattvakter när vi hör
katten itself sitta högt upp i vår gran och jama. Vi lockade ner den halvvägs, men sen visste
hon inte hur hon skulle ta sig ner utan gick istället runt i cirklar haha, så jag trotsade den höga
snön, klättrade över vårt tokvingliga och inte alls så stabila staket, mosade mig igenom alla galna
och spretande buskar med risk för mina ögon och lyckades sedan få henne att hoppa ner i min famn,
för att sedan lyfta över henne över staketet där mamma stod redo. Sen var det bara att ta sig tillbaka..
Men nu är hon safe, mätt och nöjd iallafall!

Det är bra att dom lämnar plats åt oss liksom♥

Vad som hände förra gången vi hjälpte en katt ur ett träd? Då var det faktiskt vår egna katt, Lottis.
Hon hade varit borta hela natten och dagen så mamma gick och lockade på henne. Och fann henne jamandes
högst upp i den längsta tallen. Och som om det inte räckte, det satt en stor svart hankatt längst in på grenen
och hindrade henne från att komma ner. Fanns inget annat att göra än att hämta stegen (grenarna började
några meter upp, gick inte att klättra från början) och klättra upp, klättra ner igen, hämta en papperskasse
(she loves those), klättra upp igen, hålla kassen under henne och hon hoppade ner direkt, klättra ner med
henne, klättra upp igen, försöka få ner hankatten men han klättrade ner själv efter att han fräst åt mig (hmpf),
gå in i huset och smörja in katten med smör, hela hon var nämligen en levande kådaklump i stort sett.

Såhär såg det hela ut! Det var den tallen också
(hårfägen på mig (eh, jag är den röda saken) är mer önsketänkande än verkligt hehe)

Så. There you have it! Och om du orkat läsa hela, congratz! :) och om inte så you have no idea what you've missed..


Btw.. Angående rubriken.. Jag agerade brandbil i serietidningar, då räddar dom alltid katter! Ville bara få er att läsa hehe.