Majan har haft massa kompisar här som fixat sig inför en skiva, temat är Out of space
 och dom kommer nog få det sjukt kul! Det och att jag var på Slaget idag får mig att tänka ett år tillbaka. Ett år tillbaka då man gick på skivor flera nätter i rad och var helt död i skolan efteråt. Men it was so worth it.

Ett år tillbaka då planer tog form för att kontakterna måste hållas, man fick inte glida isär.

Ett år tillbaka då man suktade efter studenten samtidigt som man bävade inför den. Det var ju så underbart just då, just de stunderna då man verkligen körde all in, då man verkligen levde ut eftersom det var ju så lite kvar.

.

Nu. Ett år senare och för tillfället saknar jag den tiden. Man hade någonting att längta efter, verkligen längta, samtidigt som man hade så jäklasjukthejdundrandekul längs vägen. Det var gemenskap, det var spårat och det var fest tills man verkligenverkligen inte orkade mer. Tills man låg däckad i en dag innan man var redo igen.

Ikväll, när jag satt halvt död och var på vippen till att somna, då fick jag tillbaka de där känslorna. Ännu en gång. Fastän jag var så sjukt trött ville jag ändå ut och festa. Jag ville slita ut mig totalt, bara för att man kan. Bara för att man bara lever en gång. Och nu sitter jag här istället. Och får ångest av min egen text. Fail. Sova kanske...?