Jag har precis spelat Bouncing balls på facebook och lyssnat på Simon Norrsveden. Det är helt stört hur mycket känslor som kan komma fram igen bara av något så litet som ett spel.

En stor del av sommaren ägnade jag åt att sitta uppe hela nätterna, prata på msn med Keela och spela bouncing balls samtidigt som jag lyssnade på musik. Och längtade. Och drömde. Efter min nuvarande pojkvän som befann sig i Filippinerna i 5 veckor. Det var nytt, spännande och sommar. Lära känna personer och vara på gränsen till nåt.
Exakt vad vet man inte, men det är något speciellt med det.

Nu är det inte nytt längre, men det är fortfarande spännande och snart är det sommar. Men alla dessa nätter. De var bra, trots att jag inte gjorde så mycket alls. Förutom att fortfarande sitta uppe när pappa gick till jobbet, vilket kanske inte var helt okej?

Jag saknar det lite nu när jag spelar. Samtidigt som det inte kunde vara bättre än vad det är nu. Det är helt perfekt och i sommar är det dags för sena nätter igen.
Ja, det är någonting magiskt med sommar-nätter.