borde egentligen inte vara förvånad

Justja, jag och Majan var nära på att missa hela pjäsen igår hehe. Först missar vi bussen från stan för att vår buss dit var sen. Då underhåller vi oss på Hemköp i 20 min och köper kakor, vatten och Fruxo (?). När vi sedan kommer fram är det 5 min tills pjäsen ska börja och vi har ingen aning om vart vi ska, verkligen ingen aning alls. Vi trodde att vi skulle se det direkt men nej. Vi ringer pappa och går lite på måfå och luckely hittade vi rätt! Då är klockan prick och vi springer fram, rycker i handtaget till Livets ord där den skulle hållas men det är låst. CURSE! En kille går förbi, som tydligen var vakt, vi frågar honom om hjälp och han säger att det är i gympasalen på andra sidan gatan så vi springer dit och rycker i 5 dörrar; alla är låsta. CURSE IGEN! Majan ringer Linnea trots att hon ska delta i pjäsen som ska börja nu och jag provar sista dörren and it's wooorking! Vi springer in i en tom skolbyggnad, läser på skyltar och till slut hittar vi rätt och vi kommer fram i sista sekunden. Vi ville ha våra kakor, believe me, det ville vi, men att komma inrusandes, andfådda, en minut innan pjäsen börjar kändes inte så bra. Att då börja prassla med värsta kakpaketet kändes ännu värre så ja. Vi höll oss till efteråt, vilket Lovisa och Linnea uppskattade hehe.

Barret och jag. We may look calm but we're not. Believe me, we're not.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0