Imorse kämpade jag mig upo trots att jag var toktrött.

Jag tog lång tid på mig vid frukosten och allmänt chillade.

På vägen till jobbet passade jag på att ringa pappa en minut

efter att jag gått utanför dörren också för att varna honom för

halkan och förbjuda honom att cykla den första biten. Jag som

inte ramlat nånting i vinter i stort sett halkade till minst 5 gånger

på några meter, snorhalt!! Väl vid jobbet, precis i tid, är det låst.

Jag blir lite konfunderad (nytt favorit-ord hehe) och ringer en

sovandes Emelie. Dom har skjutit upp planerings-mötet och
skulle ringa mig men nån glömde. Det var bara att gå hem
igen, hålla Majan sällskap vid frukosten och sen somna om.