Snart midnatt och jag går långsamt hem.
Musiken både hjälper och döver. Hjälper mig att placera känslan jag har.
Jag hatar den. Dövar genom att låta mig slippa tänka ordentligt.
Skiter i att orka vara rädd, fortsätter bara gå, långsamt.
Vill inte hem och låta rastlösheten komma, låta känslorna komma på riktigt.
Inatt vill jag koncentrera mig på annat,
inatt vill jag fortsätta gå.