CONFESSION

Ibland nästintill hatar jag mig själv... För att jag smiter undan så lätt, kommer på ursäkter och alltid tar den enklaste vägen. Jag hittar ingen ork eller motivation; när jag väl tänkt tanken att ja, jag skulle ju kunna stanna hemma från jobbet, då vet jag också att så blir fallet. Jag försöker inte övertala mig själv att gå för mycket, för jag är rädd för att det kommer bli jobbigt väl där, att jag ska vara osäker, obekväm och att det inte ska gå bra, därför känns det lättare att bara stanna hemma, smita undan och slippa ta ansvar för det nu. Jag hatar att det är så, jag vill inte känna mig värsta svag, få pity-comments eller att nån ska säga åt mig vad jag ska göra, det måste jag göra själv, annars backar jag bara undan ännu mer från ansvaret. Ja, jag är kvar lite i trots-åldern och blir tjurig när folk försöker bestämma över mig eller ge mig råd på hur jag ska göra; det bestämmer jag väl själv (om någon nu kommer kommentera Men ta dig i kragen eller nåt så kommer du få en väldigt tjurig kommentar tillbaka FYI). Tydligen bestämmer jag inte nå bra och jag måste väl shape up. Får jag ett jobb jag trivs bättre med så hoppas jag verkligen att det här kommer att ändras, att jag kommer vilja gå till jobbet och att jag kommer ha kul där, bara jag har en positiv inställning, och den jobbar jag med. Tycker inte alls om att ha för mycket saker inplanerade, får ångest och blir stressad över det, men det sitter i hjärnan, bara att arbeta bort.

Som ni nog redan listat ut blev det inget jobb för mig idag. Behövde bara skriva av mig.

Piss out!


Kommentarer
Anonym

bra av-skrivet!

2009-11-17, 17:52:22

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0