Alla har gått och lagt sig här hemma (eller okej, bara mamma och pappa som är hemma, så dom har lagt sig. (och min storebror är hemma och fortfarande vaken, men han är inne i sitt rum så det märks inte av (fast han håller på att skicka tjockis-klipp till mig på youtube så lite märks det väl av...))) MEN! Anyhoe! Det är helt mörkt här och har varit det i en timme så trodde klockan skulle vara mitt i natten men den är bara 11! Jaha, vad hände, har inte gått någon tid alls ju???

Hatar när det känns som om jag är ensam vaken, sitter i sen jag var barn. Först när alla syskon lagt sig och man kände att man inte kunde somna, då började oron komma, sen när pappa släckte i hallen började man bli stressad och till sist när han släckte i köket blev det typ panik! Eller inte riktigt, men om jag inte somat efter nån timme gick jag och väckte mamma och pappa och sa att jag inte kunde somna. Pappa brukade säga "nej det kan du ju inte när du står här" (.... :P) men blev alltid bättre när dom följt med och "nattat" mig igen. Och jag vet inte vad jag vill få ut av det här, men fyi.

Med risk för att låta som en fjortis-bloggare, men visst var jag söt?? :D