Ni vet den där känslan när man helt plötsigt inser att "åh, jag är verkligen här nu"? Ni vet, när man verkligen förstår att man är på det där stället man har fantiserat om så mycket? Den har inte infunnit sig ännu, jag har fortfarande inte lyckats koppla att jag faktiskt är här, i Brasilien. Inte ens idag när vi åkte runt offroad mitt ute i ingenstans, på en smal gropig lerväg, omgivna av skog, berg och fält med betande kor, inte ens då lyckades jag begripa att jag faktiskt är här. Eller när vi kom fram till floden som var gömd mitt i skogen och simmade runt i det svalkande vattnet med klippor, små vattenfall och så många olika trädsorter överallt, inte ens då förstod jag att jag faktiskt är i Brasilien. Det är ett sådant stort land att ta in och det är både ingenting och allting som jag har tänkt mig.

 

En intensiv helg senare och jag ligger utbredd i sängen, svettandes med datorn i knät, lyssnandes på nån portugisisk musik som dök upp på spotify. Skönt ändå. Och snart blir det sömn♥

I fredags var vi svenskar + några fler bjudna på middag så vi satt ute hela kvällen och natten, drack mojitos och åt sån sjukt god brasiliansk mat och sen ännu godare efterrätt, söp ner värden som sa att vi aldrig skulle lyckas och runt 2-3 på natten drog vi in till Cucko där vi körde på dansgolvet med alla andra från Casa do Campus! Rullade in med taxisarna runt 5 och somnade vid 6 och fyra timmars sömn senare var det dags för lördagen. Den kvällen bestod av Cidade Baixa där vi skulle lyssna på ett band men medan vi åt hann dom börja spela samt bli avbrutna av polisen saatte... Var bara att åka hem igen, försöka få lite sömn innan kl. 04:30 då larmet ringde. Why you might ask? Jo, för att det var dags att åka till stranden! Så 50 pers hoppade in i en asfräsch buss, åkte några timmar och kom fram till stranden! Var så trött och så trött på att prata engelska men var en trevlig dag ändå. Naturen var sååå fin, vattnet var perfekt svalt och vädret var härligt molnigt (yepp, härligt! Hade smält annars). Kom tillbaka hem med blöta jeansshorts (vågorna slog upp lite högt när vi var på upptäcktsfärd), bränd över halva låren, salt, blött och smutsigt hår och sååå trött nån gång runt 23:30 och sååå otaggad på att gå upp 06:45 dagen efter men det gick och ja. Nu sitter jag här och svettandes berättar om min helg.

Imorgon är det frukost på balkongen 07:30 som vanligt, sen skola 08:30. Vi kommer nog äta på vår upptäckta favoritbuffé för 40 spänn som vanligt och vi kommer be läraren eller snälla klassisar att översätta lite för mycket portugisiska till engelska, som vanligt. Kommer nog bli en bra dag. Puss!

 

Oi! Tudo bem? Ikväll är det två veckor sen jag satt hemma och panikpackade och inte ville åka och nu sitter jag här, min första egna kväll sen jag landade i Brasilien. Och jag har det braaaaa! Förvånande bra faktiskt! Jag bor 5 mins promenad från skolan, har eget rum med badrum, bor vägg i vägg med mina svenska kompizar och så delar vi kök och vardagsrum med massa mexikanare, några brasilianare osv. osv.. Alla här är sjukt snälla och härliga och igår åkte vi ett gäng för att välja bland 300 sorters öl och äta goda burgare. Ikväll knackade några av dom snälla mexikanarna på och frågade om jag skulle med på bio men jag tackade vänligt nej, behöver sooooova. So bad. Och duscha. Och städa. Och imorgon måste jag upp 7... Igen... För skola, bah. Ska försöka uppa mer gullisar, vi hörs sen!

Väskan står färdigpackad i hallen, jag har skrivit ut alla nödvändiga dokument, jag har ätit lunch och ja. Vi åker om en kvart och jag ska äte liite till, borsta tänderna, lägga i datorn och sånt. Det känns helt okej ändå så länge jag inte tänker långt framåt. One day at a time! VI HÖRS I BRAZIL FOLKS!

Imorgon flyttar jag till andra sidan jorden, typ. Till ett land där jag inte kan språket, där jag inte känner någon och till ett land som skrämmer mig lite. Och jag har separationsångest. Jag vill inte. Samtidigt som jag vet att egentligen vill jag ju faktiskt ha det här äventyret men just nu är det ganska svårt att komma ihåg varför. Men jag vet att det kommer att bli bra. Det blir det alltid *peppar peppar*

Så idag irrar jag runt med pirrig mage, ångest i bröstet och adrenalinkickar samtidigt som jag försöker att få ordning på allt jag behöver göra. Jag har fixat mitt ica-kort, försäkringen, ny bankdosa, alla vaccinationer samt visum är klara, jag har ett nytt pass, ett överfallslarm, målarbok samt ordbok är inköpta och all packning ligger antingen i tvättmaskinerna just nu eller hänger på tork. Jag tror att jag sakta men säkert börjar att få ordning på allt det här men tiden rinner verkligen iväg. Imorgon vid den här tiden är jag på Arlanda och jag har inte börjat packa på riktigt än. Att jag ska hinna träffa och säga hejdå till Emma, sen Dilan och Louise och sen Thomas idag också är en annan femma. Och vad gör jag just nu, trots att jag har massa andra saker jag borde göra? Jo, jag bloggar. Ah, the logic. GET A GRIP.

Gå och duscha. Ja, duscha. Emma kommer om en halvtimme och jag är äcklig. Så, duscha. Och hänga upp tvätten. Och borsta för i helvete tänderna och håret, oschysst mot Emma annars. Ja, okej. Bra.
Vi panikhörs kanske inatt och annars när jag har kommit tillrätta i Brasilien kära ni♥ Wish me luck!