Porto Alegre börjar komma till sitt slut och vi är just nu inne i finalveckan. Alla slutprov och projekt ska levereras och jag har fyra prov och tre projekt som ska in. Skön som jag är har jag inte sparat allt till sist så det är egentligen bara två prov som jag verkligen behöver plugga till men efter en dag doing exactly this är jag gansa less. Och hungrig. Och kall. Och har ont i halsen. Funderar istället på att kolla på Vänner, koka lite pasta och köpa choklad. Typ. Låter ju sjukt mycket bättre än att plugga. 

3400 meter upp med lock för öronen, supersnuvig, sånt tryck i huvudet, en känsla av rejäl baksmälla och med en massa cocoa leaves-tea började resan. Cusco, Peru, var  precis som den bilden man har av Peru. Små korta gummor med långa, mörka flätor, hattar, stora kjolar, ponchos bärandes på massa frukt i en färgglad sele på ryggen. Marknader med så många färger, ulltröjor, frukter, nötter, kött. Gamla fina stenhus, trappor, kullar och galen trafik.  Från där, på superbra Loki Hostel, började vi ta oss mot Machu Pichu genom att inleda med att cykla ner från ett berg på 4300 meter. Att glida ner genom molnen med världens vackraste utsikt är svårslaget (trots att det var svinkallt och jag cyklade så sakta i början pga rädd haha). Fortsatte dagen med rafting (aah, var så kul!!) innan vi var framme vid första boendet. Simpelt mitt ute i ingenstans, inget varmvatten utan istället massa insekter i duscharna yeey♥ men med sån fin utsikt och så klar stjärnhimmel så var superbra boende ändå. Dag 2 bestod av 8 timmars vandring (med massa raster inkluderat) upp mot högsta punkten av Inka trail. Så.sjukt.vackert. Så.sjukt.häftigt. Avslutade med varma källor, så välbehövligt efter knäont (japp, fick gå runt med en vandringskäpp á la Gandalf-style den dagen haha). Sista dagen kickstartade med zip lining och en rejält sketchy träbro och sen var det bara tre timmars vandring innan vi kom fram till Aguas Caliente, en halvtimme från Machu Pichu (!!!). Så. 04:30 dagen efter stod vi i busskön till Machu Pichu och 06:00 var vi framme. Så fin stad i sånt mäktigt landskap.Trädbeklädda berg blandat med kala och branta berg omgivna av moln och så mitt i allt, en stad liksom. Pga mitt knä kunde jag inte gå iväg till Sun gate, istället gick jag runt bland de små stenhusen och satt och bara njöt (och försökte låta bli att somna, så trött efter en sån intensiv vecka heheh). Vackra, mäktiga Peru.

Alltså sån bra vecka, sån bra tur med världens bästa grupp! Härligaste gänget! Rekommenderar verkligen Loki Hostel om ni ska dit, kostar typ lika mycket som att ta sig dit med tåg själv och då ingår alla aktiviteter och boende och mat och blablablab. SÅ BRA. SÅ nöjd! Go go gogogogo!

 

Lämnade Salvador Bahia för Fortaleza, där vi irrade runt med ubern i en kvart mitt i natten i ett väldigt sketchy område för att försöka hitta det sunkiga hostlet. Var så glad att vi drog därifrån direkt morgonen efter för en 6 timmars lång bussresa till Jericoacoara: en liten surfby med sand överallt, små stånd med vackra hemgjorda smycken, drinkar, mat, hundar, katter, fina butiker, restauranger, surfare och bara ah. Sånt underbart litet ställe, önskar verkligen att vi hade mer tid på oss där! Hade bara 1½ dag så ena dagen åkte vi ut med jeep till olika stränder, chillade i hängmattor i vattnet, beundrade alla sanddynor, pressade och bara njöt. Loved it! Är ni i norra Brasilien måste ni verkligen åka dit! Och stanna länge, typ 1 år. Hehehehe. Nej men förstå avkopplande liv att bo där♥

 

Återigen har jag sista minuten-packat kvällen innan jag åker. Återigen går flyget 06:25 imorgon bitti. Återigen är jag på väg att bli sjuk. Återigen är det kaos i mitt rum. MEN VAD GÖR VÄL ALLT DET NÄR JAG KOMMER ATT SE MACHU PICHU. Yep, ya'll heard me. Ska till Cusco, Peru där vår fyra dagars jungle trekking tar form där vi kommer cykla ner för berg, åka ziplining, rafting (not sure om jag vågar det dock), gå i djungeln, vandra många mil och ja, förstår ni hur bra? Och hur jobbigt haha? Speciellt med tanke på att mina knän och mina ljumskar för närvarande gör så ont, tog ut mig lite för hårt på gymmet (SPRANG EN MIL, FÖRSTA GÅNGEN NÅNSIN YEEY SÅ VAR VÄRT DET). Gör såå ont i ena knät haha, perfekt timing inför en vandringsresa men äh, går säkert över på flyget!

KOMMER TILLBAKA OM EN VECKA GOTT FOLK SÅ UPPDATERAR VÄL OM TYP TVÅ HEHEH.

 

"Det kommer kännas som att du är i ett annat land" sa de innan vi åkte upp till norra Brasilien. Sure, sure. Hur annorlunda kan det vara liksom? Men det var det verkligen! Porto Alegre känns på något sätt lite europeisk medan uppe i t.ex. Salvador Bahia, där fanns det Brasilien som jag föreställt mig. Verkligen fördomen om den Sydamerikanska känslan med färgglada hus, folk som spelar musik på gatorna, små butiker med fina handgjorda smycken och bara den där stämningen som jag längtat efter. Sån underbar stad! Dock räckte två dagar där för att känna mig mätt, trots att jag i början tänkte att "fasiken, här vill jag stanna". Det fanns stränder med "bara 30 grader i vattnet" (vilket enligt uber-föraren var kallt), jättemysigt och fint centrum, goda lokala maträtter, kullerstenar, caipirinha-stånd överallt och så bodde vi på härligaste Acai hostel där det ingick en caipirinha per dag!

Bildbomb från Salvador Bahia, nästa gång blir det Fortaleza och Jericoacoara, för mycket annars!

 

06:32 imorgon bitti går vårt flyg till norra Brasilien. Har jag packat? Nope. Är jag taggad? HELL YEAH! Fem dagar med knallvita stränder i fina städer och sen två dagar i Amazonas regnskog. Hur fantastiskt som helst ju! Ska bli så otroligt skönt att komma bort från kylan och vardagen här♥

Packade tält, machete, baguetter med soltorkade tomater och philadelphia och en jädrans massa varma kläder och drog sedan och campade för någon helg sedan. Gick totalt 1 mil, korsade en gammal trähängbro, sov i en grotta med världens giftigaste spindel klättrandes på tältet mitt i natten, fick nästan en panikattack av att gå på en 135 meter hög bro utan något golv mellan rälsen och inget staket, snodde lite sockerrör, lunchade och drack efterlängtat kaffe på en liten restaurang mitt ute i ingenstans med finaste utsikten och ja, lite sånt bestod den helgen av. Älskar såna turer!

Brasiliansk vaxning. Det har man ju hört talas om. Ska ju vara nice liksom (och smärtsamt) men tyvärr lite för dyrt i Sverige, så vad passar då bättre än att prova det i själva Brasilien (OBS! Här heter det bara vaxning, dom förstår inte vad du menar om du försöker säga brasiliansk vaxning) där det dessutom kostar runt 100 kr. Så. Det skulle jag bestämt prova igår och tyckte det lät som en bra idé.

För det första är min portugisiska ytterst bristfällig och deras engelska var icke-existerande så det tog ett tag och en hjälpande, engelsktalande brasiliansk främling för att kunna boka en tid och då kändes det lite för krångligt för att fråga efter Marca, hon som jag hört var bra. Istället kom det en jättehärlig, gullig kvinna som oblygt sa åt mig att ta av allt på nederkroppen, sätta mig på britsen och förklara vad jag ville ha med hjälp av Google translate. De första 10 minutrarna bestod av att hon höll fram sin mobil och ville att jag skulle prata in min fråga på engelska men jag fattade inte ens vad för fråga jag skulle ställa utan försökte istället förklara på portugisiska att jag ville ha bort allt och även på benen om håret var tillräckligt långt där och tillslut förstod vi varandra. Sen följde en timmes tortyr. Alltså AJE (kan tyvärr inte det portugisiska ordet, jag frågade henne om det men vet inte om hon förstod rätt och jag kommer hur som helst inte ihåg det). Gjorde såååå ont, ville bara gråta och sluta halvvägs, liksom ääh, skitsamma att det ser förjävligt ut, bara släpp ut mig härifrån. Men jag stannade kvar. Och hon var supergullig, visade mig hur jag skulle andas för att minska smärtan och då och då tog hon fram mobilen och skrev saker på google translate och visade mig. Vi lyckades även kommunicera ganska bra, jag fick veta vart hon var född och hur länge hon jobbat här osv. osv.. Bra jobbat av mig! Men. Iallafall. När jag låg där svor jag för mig själv att aldrig göra det där igen. Never. Första och sista gången, skulle aldrig stå ut med smärtan igen men hon berättade för mig att nästa gång kommer det inte alls att göra lika ont, första gången är värst och då började jag att tänka att aja, nu är ju det värsta gjort, jag behöver inte gå igenom den här smärtan igen så det blir värt det, det kommer inte vara så farligt nästa gång. Jag gick bredbent därifrån, hon pussade mig på kinden och var jättegullig och jag köpte bäbispuder och försökte läka. Märker sen idag att nej, det gick inte alls så bra som jag trodde. Det känns som att jag har rakat och börjat få stubb. Mailar och då var håret tydligen för kort egentligen så resultatet skulle inte bli bra hade hon tydligt sagt där någonstans vid alla google translations. SMÄRTAN VAR ALLTSÅ I ONÖDAN. Jag tror inte att håret dragits upp från rötterna. FÖRSTÅR NI ELLER? När jag fick veta det ville jag gråta så mycket mer än under själva vaxningen. SÅ OM JAG VILL GÖRA DET IGEN MÅSTE JAG GÅ IGENOM SMÄRTAN IGEN OCH OM JAG INTE GÖR DET IGEN VAR FÖRSTA SMÄRTAN VERKLIGEN HELT I ONÖDAN. VAD ÄR DET HÄR. Whyyyyy??? Why just me???? Sacré bleu, merda, pendejo, puta madre, fasiken och alla andra svärdomar jag lärt mig. Crap.

Så. Det var min eftermiddag. Hur var eran? Hade ni en värre, let me know så jag kan vara skadeglad♥

Bokat en fyra dagars djungel-trekking i Peru på vår väg till Machu Pichu i juni! Och imorgon ska vi boka vårt boende för vår resa uppe i norra Brasilien, där vi bland annat kommer att sova en natt i Amazonas. Drar dit om 9 dagar. Hallå hur bra eller??? Kurerar nästan min pms liksom, så bra är det!

 

Ah, pms♥ Tänkte sätta mig ute i solen men istället har jag suttit framför datorn i tre timmar med nackont. Hungrig och tycker synd om mig själv gör jag också och egentligen väntar jag bara ut den här dagen. Borde gått och ätit för länge sen men jag väntar in Carro för jag orkar inte ta tag i mig själv tillräckligt mycket för att gå ut till köket själv. Så nu längtar jag bara tills jag ätit och kan lägga mig ner och kolla på Cougar Town. Hatar dom här dagarna, även fast jag har "tur" som bara har pms några få dagar varje månad till skillnad från vissa. Men imorse till exempel. Då vaknade jag av att jag var så stressad. Över vad liksom? Idag kan jag hitta miljoner anledningar till att jag borde vara stressad, till varför mitt liv föralltid kommer att vara medelmåttigt, till varför allt suger och känns hopplöst just nu. Frågar ni mig om några dagar kommer jag inte riktigt kunna komma ihåg hur jag kände idag. Skitgrej.

Solen lyser, luften är frisk, man kan gå med en tunn jacka och ja, det är ju vår i luften. Tyyyvärr stämmer inte årstiderna här överens med min svenska hjärna och egentligen är vi på väg mot vintern. Det vägrar jag dock inse för just nu har jag så mycket vårkänslor att jag bara vill sitta utomhus och blundandes vända ansiktet mot solen, så det är precis vad vi ska göra imorgon. Efter kl.16 och portugisiskan ska vi inviga helgen på en uteservering med en kall öl i handen och njuta innan regnet kommer till helgen. Man måste ju passa på varje liten soltimme, är man svensk så är man liksom!

Förra inlägget skulle upp i fredags men vad göra när internet inte vill? Nu verkar det dock fungera oroväckande bra, hur skönt? Passar perfekt nu när det är måndag igen = ledig och inga planer!

Helgen blev bio, lite spontandricka med Mario Kart, bungee jump (!!!), ziplining och firande av Olivias födelsedag med fet fest. Brabrabra! Så. Let's take it again, more slow. I lördags knackade vi, en smutta bakis, på hos Olivia och väckte henne med en pannkakstårta som vi åt ute i solen. Efter det åkte jag, Olivia och Gabriel åkte iväg på äventyr och tre timmar senare var vi framme i Cia da Aventura, ett fint naturreservat med massa gulliga lösa hundar, dalar, berg, vattenfall och massa fantastiska saker som jag inte alls kunde njuta av pga nervositet. Skulle ju hoppa fucking bungee jump ffs. För att övervinna den värsta skräcken började vi med en 1,4 km lång ziplining och sen var det dags för lite 65 meters fritt fall med ett rep runt foten liksom. Världens bästa idé ever. Hade ju sån ångest när jag stod där på kanten, ville gråta och funderade hur jag skulle slippa undan men insåg att det inte skulle gå och känslan skulle ju ändå bara vara i typ 10 sek så det var bara att säga att jag var redo, luta mig fram och sträcka ut armarna medan han räknade ner. Sån äcklig känsla men så glad att ha gjort det! Var ju dock inte över där utan sen skulle vi helt plötsligt göra nån pendelgrej där vi skulle hissas dras upp snett bakifrån sjukt högt upp i luften och sen släppas så vi pendlade över dalen fram och tillbaka. Sjukt äckligt det med, hade typ mer adrenalin efter den konstigt nog. Var så nojig att grejen som drog upp skulle lossna så jag skulle släppas utan att vara beredd eftersom den släppte två gånger i början först.

Innan vi åkte tillbaka till Porto Alegre blev vi bjudna på kaffe, massa kakor, sötpotatis, ost och ja, allt möjligt, bara för att vi pratade engelska och dom blev så nyfikna på oss haha. Så jag och Olivia nickade och log medan Gabriel socialiserade och pratade portugisiska. SEN. Sen åkte vi tillbaka hem där en överraskningsmiddag väntade för Olivia med mexikansk mat, vodkapong (såå mycket farligare än beerpong det där) och fest. Riktigt bra dag och kväll blidde det som följdes av en luuugn söndag!

Helt plötsligt har Porto Alegre blivit skitkallt. Från svettiga 35 grader till svinkalla 9 grader. Och jag veeet, 9 grader är ingenting MEN JO. Här i luftfuktigheternas land resulterar det i en kyla som känns lika rå som is. Därför hade vi inget annat val än att åka och köpa en liten vintergarderob och jag är ju inte den som klagar på det liksom. Två filtar har jag fått också och inväntar även ett element så jag slipper sitta med mina tre tjocktröjor, halsduk och filtar på mitt rum hela tiden. Vore ju skönt liksom!

Långhelg och vi ett gäng skulle åka till en stooor farm vid gränsen till Uruguay med massa sjöar, fyrhjulingar och vattenskidor men det gick inte i sista stund så i brist på annat och pga dåligt väder har vi istället kört lite fest och lite dagsutflykter, typ till en gammal järnväg med finaste utsikten och till Torres för lite ballongfestival och strandhäng på kvällen. Ätit crepes utomhus och tittat på thunderstorm också, samt lagat (misslyckad pizza), sett GoT (!!!finally) och lite sånt. Bra helg ändå ju!

Älskar att mina helger börjar redan på torsdagar 15:30 och slutar på tisdagar 14:00. Hur skönt med mer lediga dagar än skoldagar liksom? Gör det till och med värt att när jag väl har skola är jag där minst 8 timmar (11 timmar en dag (y)). Så. Helg redan nu och idag har jag legat ute på altanen här och smält i 33° sol och efter 2 timmars powernap (hehheheheh råka) är det snart dags för lite barhäng.

Imorgon har ägaren av Casa do Campus bjudit in oss alla till hans casa för churrasco så 09:00 (kommer bli runt 10 snarare, brazilians...) hoppar vi allihopa in i två stora bilar för kött, dryck och häng. Kommer nog bli pretty sweet det där och så en utgång på kvällen på det! Blir nog en bra lördag!

Wifi:et, vädret och alla beslut ger mig huvudvärk. Okej, att få huvudvärk för att jag måste bestämma om jag vill åka till Amazonas och Buenos Aires nu under terminen eller i juli är kanske inget som är legit att klaga på... Och att det är åska i luften men det faktum att jag fortfarande kan glida runt i linne och jeans kanske tar bort min rätt att klaga där också? Bara the struggle med wifi:et som är rimligt att klaga på då och egentligen, onödig sak att klaga på också kanske? Så. Hej. Allt är bra istället. Internet funkar tillräckligt bra för att lyssna på musik nu, jag svettas inte ihjäl utomhus och jag har massa roliga resor att planera. Not bad, huh? Så nu ska jag ta mig i kragen och dra till skolan, tchau!

Tjugo pers i röda soffor och pallar ihopträngda runt ett litet bord överbelamrat med tapas och drinkar. Så bra var fredagskvällen och den avslutades efter 01 någon gång när jag insåg att folk var för trötta för att dra ut. Bara att tagga till inför morgondagen liksom. Så. Under lördagen var jag beredd på att behöva försöka tagga igång folk, skulle bara spana få hjälp med att spana efter en ny mobil. På vägen tillbaka till Casa do Campus skulle vi hämta upp Bianca och hjälpa henne med hennes dator (eller ja, jag skulle titta på) så vi drog till hennes byggnad, gick in genom nån dörr och BAM.
Där stod alla i partyhattar, kastade ballonger och skrek. Blev såå chockad, trodde att dom eventuellt fixat nån tårta eller nåt att äta på Casa men förväntade mig verkligen inte en festlokal full med folk!

Så. Överraskningsfest med churrasco (grillning), massa champagne och caipirinhas, dans och bara en asbra kväll med alla underbara människor här! Kröp till sängs nån gång runt 06:40 efter att solen börjat gå upp. Var ju allt annat än pigg när klockan ringde 08:30 för bungeejump så blev inte alltför besviken när regnet stod ivägen för att åka och hoppa (japp, det var planerna för min födelsedag -
hade varit ganska episkt ändå). Istället spenderade jag dagen chillandes, ätandes och bara hängde, sååå skönt och oväntat bra dag! Drog ut och käkade mexikanskt på kvällen med mina favoriter, blev tvingad att ta en tequilashot och fick sen huvudet skakat i 10 sek, hade ett band med Son Jarocho som sjöng grattis och hamnade sen i världens matkoma. Var så underbart att åka hem och lägga sig efter en sjukt härlig födelsedagshelg. Blev ju ganska bra ändå, nästan 12000 km hemifrån liksom♥

 

 

Oi meninos! Mitt wifi funkade inte i en vecka - trodde jag. Visade sig bara att lösenordet var fel heheheh. Och ja, sen har livet kommit lite i mellan men nu är jag här! Nytränad, nyduschad och nyäten (japp, jag har trotsat min envisa förkylning och invigt gymmet). Beställt ny mobil har jag också gjort så om en vecka är jag inte längre lika frustrerad varje gång jag måste använda min mobil (den blev förstörd förra helgen ute hehehehe, not sure how hehhe så har haft min reservmobil sen dess). Har varit i skolan, det har varit 24 grader och spöööregnat, det har varit 35 grader varmt (under samma dag) och ja, det har rullat på som vanligt här i Porto Alegre.Vardagarna har fått sina rutiner liksom.

Florípa. Hur vackert som helst med sina kritvita stränder kantade av ljusgråa klippor och omgivna av gröna berg. Förstår ni hur underbart det har varit att ligga på stranden i perfekt värme och bara gå ner till vattnet för att guppa runt i vågorna i en stor badring? Eller känslan att bara hoppa in i en kombi och glida runt i staden med handen utanför, så mycket vind i håret och hög musik? Eller att bo 20 pers i ett stort hus med biljardbord, pingisbord, pool, projektor, stor trädgård och litervis med alkohol?

Helgen har varit sååå bra men sååå slitsam. Tre dagar med så mycket festande, förstår ni hur skönt det var att komma hem 05:00 imorse och bara lägga sig i sin egen säng och sova utan att ha druckit haha? Såå skönt. Nu när jag är utvilad hade jag lätt kunna åka tillbaka, sån sjukt bra (och annorlunda) påsk!

Semana Santa aka påsken närmar sig så på torsdag 05:00 drar jag och 19 andra iväg i två vans till Floripanópolis för en weekend i ett stort hus med pool. Men alltså ni hööör ju. Hur kul kommer det inte bli? Fyra dagar omgivna av stränder i ett hus med inbyggd churrasco (barbeque) med en salig blandning av brasilianare, spanjorer, fransoser, tyskar, svenskar, amerikanare och mexikanare. Iiih!