Att tillsammans med 69 000 främmande människor stå och sjunga med i de låtar man drömt om, de låtar man har dansat till, och de man gråtit med. Att se den perfekta junidagen gå över till en varm sommarnatt tillsammans med alla dessa främmande människor. Att i närmare 3 timmar sjunga med i varenda låt, dansa tills fötterna gör ont och skrika tills man blir hes. Att se en överväldigad Håkan Hellström försöka ta in och förstå publikhavet. Att se honom falla ner på knä av tacksamhet. Att se, medan mörkret sänker sig över Ullevi, tusentals och åter tusentals ljus från mobiler lysa upp läktarna medan 69 000 människor sjunger tillsammans . Det. Det är magiskt.