Varenda morgon när klockan har ringt den senaste tiden har denna dialog (egentligen monolog) utspelat sig i mitt huvud:

"Hmm.... jag är ganska så pigg, då kanske jag ska gå upp på en gång!"
"Neeeeeeej, vaaaarför dåå? Jag kan ju snoooooza"
"Fast då kommer jag bara bli jättetrött och ångra mig sen"
"Neeeeeeej, hur jobbigt kan det bliiiiii liksom??"
"Hmm.. sant! Jag snoozar!"

*tjugo min senare*

"döda mig..............."

Och så måste jag kriga för att ens kunna öppna ögonen. Jag lär mig aldrig.
(mitt dumma jag fick ha betoning på massa bokstäver, känns bättre, typ som om
den hypnotiserar mig och då är det egentligen inte mitt fel att jag faller för det varenda gång)


Nu har jag skrivit roliga citat på sista sidan i Majans dagbok som hon kan läsa om hon får tråkigt i Bangla♥
Kände mig lagom psycho-bitch när jag satt och skrattade åt alla citaten för mig själv höhö.

Majan och jag på gotland får 20 000 år sen, haha omg..