Det gick inte lättare att sova bara för att jag hade sällskap. Jag kunde inte sluta gråta igår natt. Det värsta är att jag inte vet varför jag grät heller. Jag hatar att inte kunna identifera känslorna, att inte kunna sätta fingret på vad det är som får mig att kippa efter luft. Jag vill veta varför, annars kan jag ju inte få det att bli bättre. Då blir det bara att ligga där och vänta på att tårarna ska ta slut eller tröttheten ta över. Nu blev det ett mellanting och tillslut somnade jag ifrån allt. Skönt. Om jag bara hade lyckats lämna ifrån känslorna också..