Åh, jag hade en mardröm inatt. Eller nej, två faktiskt.
Hatar dessa drömmar, de känns så verkliga och ger mig panik.
Första drömmen var att min familj bodde i ett fattigt u-land där militären hade makten.
Det skulle vara en omröstning och 42 miljoner människor (öh, den siffran sa dom i drömmen iallafall...) samlades på ett torg, helt ihopträngda. På balkonger runtom hela torget står svartklädda soldater som helt plötsligt öppnar eld. Dom står och siktar på alla människor nere på torget, kastar granater och skjuter skallen av dom. Fyfan vilken panik. Jag var så himla rädd att dom skulle få syn på oss (vi var i ett "dike") och försöka döda oss också.

I slutet var vi i en butik, vi hade försökt flörta lite med soldater för att överleva och dom behandlade oss med nada respekt. Butiken har glasfönster och helt plötsligt står ett tiotal soldater och stirrar in på oss.

Jag gav upp, som jag gjort förut i såna här drömmar och önskade att jag skulle dö. Det värsta som skulle kunna hända oss kändes alltså inte som döden. Jag blev faktiskt lättad när jag senare i drömmen såg min kropp ligga där bland alla andras. Dock låg min storebrors, min mammas och min pappas kroppar också där.. Det betydde även att min syster var ensam kvar med alla soldater (vet inte vad som hände med de andra syskonen, sorry :o).
Nej men usch. Drömde direkt efter att vi var jagade av soldater. Aja.

Sovit skönt ändå konstigt nog.