Solens strålar tränger sig in i det minimala fönstret. De tycks ha ersatt nattens gatulykta i störa-de-som-sover-processen. Kul. Han vrider sig åt andra hållet för att undvika, det egentligen så välkomna, ljuset. Det där gick ju bra, tänkte han. Lite för bra. Han hade ju förväntat sig ett tungt motstånd med taggiga ben i vändningen. Han överväger för en stund tanken att riskera sin förmåga att somna om. Fördel ögonöppnandet.

"Självlysande stjärnor i taket? Var är jag någonstans?"