Hehe jag försvann in i Hur kär får man bli av Katarina von Bredow i 4½ timme. Även fast jag läst den typ tre gånger förut sträckläste jag medan jag åt ostbågar och struntade i maten för att jag var så mätt och för att jag ville läsa klart. Bara 100 sidor kvar liksom.
Jag älskar sättet hon skriver på.

- Ska vi gå då, frågade han.

Jag nickade. Sedan kom jag på att han inte kunde se det eftersom han stod nedböjd och klappade Tarzan. Så jag nickade igen. Min hjärna måste ha tagit semester.