Jag förstår ärligt talat inte hur mamma och pappa orkade med allting när vi var små.

Vi flyttade till det här huset när jag var 3. Kicki var då 7, Tomas 6 år och Majan och Henrik 1 år. 5 små barn som alla krävde uppmärksamhet och så en flytt mitt i allt det! Sick man.

Alla var vi uppmärksamhetskrävare, men Kicki var verkligen värst. I en av filmerna sitter jag i min säng på min födelsedag, alla syskon sitter runt mig. Kicki säger till mamma "Filma mig!!" samtidigt som hon sitter och öppnar mina presenter...
Tomas och Kicki hade sitt lilla gäng, jag kunde inte prata utan satt ensam och snackade nånting som knappt min familj förstod och Majan och Henrik stod stilla som två tjocka klumpar, eller var helt inne i sin egna värld.
Åhh, vi hade det ändå så sjukt kul som barn, alltid något att göra!